losli

Nej nu är jag för trött på det här. Nu passar det sig tydligen att stanna kvar och plugga. Jag blir så arg. Som om det var hysteriskt roligt att ge mig förhoppningar för att sedan krossa dem. Fuck fuck fuck FUCK. Nu åker jag till västkusten och skiter i det här, skiter i allt. Helvete.

So fucking rädd att det som fanns förut inte finns längre... Det vore hemskt, både för att jag vill att det ska finnas kvar, och ifall det inte finns kvar så har jag slösat en jävlig massa tid på att bete mig illa och må dåligt för att jag saknar dig så jävligt. Eller i alla fall spöket av dig.
Det är det som är grejen, du är nog egentligen mest ett spöke, du är bara ett spöke, dina bra sidor är de jag minns, de fina sakerna du gjorde och sa, medans dina dåliga sidor bara finns om man tittar riktigt noga, men i mitt huvud spelade de ingen roll, jag älskade dig ändå. Men nu, när jag mår som jag gör, och det är inte bra, har jag haft en hel del tid att fundera. Jag må vara lite efter alla andra, men bättre sent än aldrig, jag har bara fyllt tomrummet i mig själv, med dig. Jag har skyllt mina dåliga dagar på dig, skyllt mitt dåliga beteende på dig. Saknat dig, som om du vore det som skulle göra mig hel igen. Ivrigt trott att bara du kom hem så skulle allt lösa sig, allt skulle bli bra.

Jag vill egentligen inget hellre än att det ska vara så, du kommer tillbaks, och allt blir bra. Men jag tvivlar på att det kommer att blir så. Även om du kommer tillbaks så kommer vi aldrig kunna få tillbaks somaren vi hade. Innan allt hände.

Gick hem efter lunch idag, jag kan inte göra någonting längre, allt flyter bara samman till en stor sörja. Jag hade prov idag, egentligen. Jag har prov imorgon, egentligen.
Egentligen borde jag plugga nu, men jag kan inte, det går inte. Helst av allt vill jag bara gå och lägga mig och sova. 1. Det är jävligt skönt att sova. 2. Tiden går jävligt fort när man sover.
Det vore win-win-situation.

Han fortsätter att sätta frågor i mitt huvud, frågor som jag inte vågar ställa. Alla omkring mig säger åt mig att inte ha några förhoppningar, och visst vore det det allra bästa. Men hur jävla lätt är det egentligen.

R drog vid halv tio imorse, han såg nog att jag mådde rätt risigt. Själv sov jag vidare till strax efter elva. Mår fortfarande lika dåligt. Fundera på att skippa skolan helt idag, kanske åka iväg och köpa lite lunch eller nåt, och sen åka hem och sova och plugga lite. Och vänta. Vänta på att tiden ska gå.

Allmänt seg dag, blev väckt imorse av finis som skulle iväg till skolan, själv somnade jag om och sov en stund till. Skoldagen var otroligt seg, dessutom är jag förkyld, så jag gick hem efter två lektioner. Resten av dagen har jag inte gjort många knop. Bestämnde mig vid åtta-draget för att gå och köpa glass, och vem träffar jag på Vi om inte Mange. Lyllosen ska tydligen börja jobba där.
Nu har jag precis duschat och sitter och väntar på att R ska pallra sig hit och göra mig lite sällskap. Får se hur trött han är efter en heltdag på jobbet, jag gissar att han kommer somna med en gång.

Det tysta ekot är av ett slag för sig. Det kommer ensamt, om det är nåt att ha.



Utan förvarning kom du och strödde ännu mer salt i såren, nu gör det ondare än någonsin. Det kommer inte bli bättre innan du kommer tillbaks och tar hand om det som är kvar av mig.